Hemma på gården håller 3-åriga Hubert på att plantera blommor med farmor Kristina. I det stora vitmålade tvåvåningshuset bor tre generationer. Christina och Ulf Johansson på nedre plan och Elin Lundkvist, Daniel Johansson och barnen Hubert och Folke på övervåningen.
Huset är Daniels föräldrahem, en släktgård på farmor Christinas sida.
– Jag har bott här i tio år nu, Daniel ännu längre. Och mycket har hänt. För sju år sedan hade vi bara utedass, säger Elin.
På den stora gården finns ett stall för de 60-tal får som Elin och Daniel äger. Tillsammans driver de Sandöns lantgård och säljer köttlådor, korv och lammskinn. Då och då hyr de även ut fåren till de som vill träna vallning.
Under sommarsäsongen jobbar Elin även på Klubbviken Havsbad, dit hon enkelt kan ta fyrhjulingen.
– Planering och logistik är den största skillnaden med att bo här i jämförelse med fastlandet. Det blir inte så många spontanbesök. Men vi har nära till både Bergnäset via Tjuvholmssundet och Örnäset via Strömören. Så länge det går att köra båt åker vi oftast via Strömören.
Taxen Anja springer nyfiket omkring på gräsmattan. Familjens andra två hundar skäller i hundgården. I garaget intill finns två skotrar och två fyrhjulingar. Tillsammans med bilarna och båtarna utgör de familjens färdmedel för att ta sig till och från fastlandet. Vilket de använder beror på årstid och väder.
– Vi kör båt tills det blir för kallt, då blir det skoter eller bil när isen lagt sig. Vid Tjuvholmssundet går det att ro över på bara några minuter. Men det är klart att det är trevligare att ro på våren än vintern, det kan ju vara ganska tungt, säger Elin och fortsätter:
– Det jobbigaste är när man måste avstå från saker. Oftast på grund av dåligt väder. Ibland går det helt enkelt inte och ibland blir det så besvärligt att man hellre väljer bort. Men folk tror nog att det är lite krångligare än vad det faktiskt är att bo här.
– Mamma traktor!
Hubert pekar på traktorn han fått av sin granne. Här finns det ordentliga ytor att åka omkring på.
På ön bor flest äldre men förutom familjen Lundkvist Johansson finns här en bofast barnfamilj till.
– Det är klart det blev en liten omställning när vi fick barn. Man har ett annat ansvar. Men än så länge märks det inte så mycket. Hubert har börjat på förskolan och det har funkat bra. Han går i Svartöstan och vi brukar åka via Strömören. Och så finns det en hamn precis utanför förskolan också, säger Elin och fortsätter:
– Det ska bli intressant att se hur det går med skola och kompisar. Men vi tänker att vi tar det som det kommer. Vi har pratat med andra som har fått det att funka. Det kanske är svårare med fritidssysselsättningar. Vi vill inte begränsa dem. Men det finns ju väldigt mycket att hålla på med här också.
Vad är det bästa med att bo så här?
– Friheten. Det är en viss tjusning med öliv. Vi jagar och här finns fina jaktmarker. Och så är det nära till skogen. Vi plockar bär och svamp. Och lever mycket av egna råvaror. Älg, lamm och så odlar Kristina mycket grönsaker i växthuset. På hösten fiskar vi löja.
