Norrbottningarna som kämpade för rösträtten

I Norrbotten, precis som i andra delar av landet, fördes en kamp för rösträtt i början av 1900-talet. I sin föreläsning "Rösträttskvinnor i Norrbotten" berättar Karin Tjernström, arkivarie vid Norrbottens museum, om flertalet kvinnor som hjälpt till att bana väg för rösträtten.

Den 8 mars är den internationella kvinnodagen då århundraden av kamp för kvinnors rättigheter uppmärksammas. "Idén med en internationell kvinnodag uppkom för första gången vid sekelskiftet som i industriländerna var en period med expansion, turbulens, stor befolkningstillväxt och radikala ideologier". Så står det på FN:s hemsida. Läs mer om den internationella kvinnodagen. Länk till annan webbplats.

Karin Tjernström, arkivarie vid Norrbottens museum, berättade om den lokala kampen för rösträtt i "Rösträttskvinnor i Norrbotten" den 8 mars i Arkivcentrum Norrbotten. Läs mer. Länk till annan webbplats.

Bilden visar ett demonstrationståg för nykterheten 28 juni 1908, med Luleå kvinnliga nykterhetsförening. Tåget kommer gående efter Storgatan över Kyrkogatan mot Rådstugatan. Fotograf: Okänd. Från Luleå kommuns stadsarkiv.

Kampen för rösträtt fördes också i Norrbotten. År 1907 bildades flera lokala föreningar och många norrbottningar engagerade sig i frågan. Karin Tjernström, arkivarie vid Norrbottens museum, har gjort efterforskningar och hållit föredrag om processen som utspelade sig i Norrbotten i början på 1900-talet. På den internationella kvinnodagen föreläste hon på Arkivcentrum om den lokala kampen för kvinnlig, politisk rösträtt.

– Jag tycker att jämställdhet är en viktig fråga, men det kanske är extra intressant för mig då min mormor gick på flickskolan i Luleå. Det var många av lärarinnorna där som var engagerade i frågan, säger hon.

Föreläsningen inleddes med en bakgrund om kvinnors rättigheter vid den tiden och vad de slogs för nationellt.

– En stor fråga, förutom att kvinnor inte fick rösta, var att gifta kvinnor var omyndiga fram till år 1921. Det var ett stort problem. Allt fler kvinnor var yrkesverksamma, men hade ändå inte samma rättigheter som sina manliga kollegor. Många kvinnor riskerade exempelvis att få sparken när de gifte sig eftersom det antogs att de inte skulle arbeta längre. På Flickskolan, som var en privat skola, kunde de däremot fortsätta arbeta även när de gifte sig.

Karin Tjernström, arkivarie vid Norrbottens museum, föreläser om kampen för kvinnlig rösträtt i början av 1900-talet i Norrbotten.

En annan rörelse som på många sätt skulle få en gemensam nämnare med kvinnokampen var nykterhetsrörelsen, berättar hon.

– Alkoholen var ett samhällsproblem och ställde till problem i många familjer. Fler kvinnor än män var nykterhetsvänner, men eftersom de ofta var omyndiga och inte hade någon röst så kunde de inte driva igenom frågan.

Karin Tjernström lyfter ett antal profiler som var engagerade i kampen i Luleå, Boden, Kiruna och Haparanda, både ur den borgerliga klassen och arbetarrörelsen.

– Sigrid Elisabet Holm och Märta Johanna Bucht var väldigt drivande personer. Anna Gustafson som var länsmejerska (mejerikonsult för Norrbotten, reds. anm.) och arbetade för Hushållningssällskapet var den första ordföranden i Luleås förening för kvinnlig, politisk rösträtt, säger hon och fortsätter:

– Jag rör mig också framåt i tiden och nämner kvinnor som exempelvis Alida Ruuth, från Rutvik, som var en av Norrbottens tidiga journalister, och Hildur Ericsson, den första kvinnliga socialdemokratiska riksdagspolitikern från Norrbotten.

Rösträtten

  • 1866: Tvåkammarriksdagen kom till. Den som tjänade 800 kronor per år, hade förmögenhet eller ägde jordbruksfastighet till ett visst värde fick rösta vid andrakammarval. Rösträtten till första kammaren var graderad efter inkomst.
  • 1909: Ett proportionellt valsystem infördes vid valen till riksdagens andra kammare. Innan dess hade valen till riksdagen genomförts som majoritetsval, huvudsakligen i majoritetsvalkretsar.
  • 1909: Allmän rösträtt för män. Rösträttsåldern var 24 år. Den som inte betalt sina skatter eller var beroende av socialvården fick inte rösta.
  • 1919: En extrainkallad riksdag tog principbeslut om allmän och lika rösträtt för både kvinnor och män i december 1918. Det officiella beslutet följde 24 maj 1919 och sedan krävdes ytterligare en omröstning följande år för att ändra grundlagen. Rösträttsåldern sänktes till 23 år. Som villkor gällde fullgjord värnplikt, inte försatt i konkurs, omhändertagen av fattigvården eller under straffpåföljd.
  • 1921: Kvinnorna kunde för första gången utöva sin rösträtt i riksdagsval. Samma år blev dessutom även gifta kvinnor myndiga.

DELA VIA SOCIALA MEDIER

Text: Linda Sundström

08 mars 2024

Logotyp