– Jag är 32 år gammal. Jag studerar för tillfället International Business. Vid sidan av mina studier och vid sidan av mina studier är jag även praktikant för ett finskt företag och jag jobbar på en restaurang i centrum, säger Iresha Amali Lama Hewage.
Eftersom de ger efternamnet först i Sri Lanka är hennes fulla namn egentligen Lama Hewage Iresha Amali, men hon heter Amali.
När hon skulle välja plats för sin masterexamen var Sverige det första landet som hon tänkte på. Hon hade aldrig hört talas om Luleå, men det dök upp när hon googlade de olika möjligheterna för sitt masterprogram. Hon var tvungen att kontrollera om hennes kandidatexamen och kurser från Sri Lanka passade de svenska kraven, vilket de gjorde. Hon hittade sex olika masterprogram och sökte till flera universitet. Linköping var hennes förstaval, Luleå det andra.
– Som tur var blev jag antagen här för jag älskar verkligen snön och vintern här uppe. Jag gillar skillnaderna i vädret i de olika årstiderna. Det har vi inte riktigt i Sri Lanka.
Det är lättare att söka till masterprogrammet i Sverige än i Sri Lanka. Där finns en enorm konkurrens. De sökande måste skriva prov och möjligheterna är begränsade. Den (statliga) kandidatexamen som studenter får i Sri Lanka är mycket erkänd i Sverige, så det var lätt att få en universitetsplats. Att ansöka om visum var å andra sidan en helt annan historia.
– Det var väldigt jobbigt att ansöka om visum. Eftersom vi inte har någon svensk ambassad i Sri Lanka behöver vi resa till Indien för att ansöka om visum. Det är ganska tidskrävande och dessutom dyrt. Tyvärr får du bara visumet i 13 månader, trots att du blev antagen för ett tvåårig program. Så jag måste ansöka igen nu i juli.
